Sista dagen i Salla.

Här är stugan vi ha husera i nu på sportlovet.En rolig vecka med mycket aktiviteter,men allting har ett ända förutom korvlänken som har två.

På morgonen hann pojkarna och jag en resa till rengården här bredvid,först kolla vi på husky hundarna som gjordes klara för en hundslädes tur.

Sen mata vi renar en stund med hö.

Nicke och Lukas.

Sen for Lasse och pojkarna på en 9,5 km skidtur runt Salla fjället.

Först hade dessa fåglar verka jätte gulliga men visa sig senare vara rena rama mat tjuvar.

Dom hade en varsin grillkorv med sig som vägkost men innan dom hann blinka heller så hade fåglarna fört en korv.Det blev att vakta bättre på dom två som var kvar och sen att dela jämt.Nu är kvällen här vi har packat nästan allt och imorgon bär det av till Merikarvia via Jakobstad efter Lina.

Fastlagsfirande där vargarna ylar och nordanvinden biter.

Idag har vi alla haft en rolig dag,vi hade två olika program att välja emellan.Åka slalom eller besöka ametist gruvan i Luosto.Två valde slalom och två gruvan.Jag valde gruvan.Det här är den exotiska snö pendolinon som förde oss till toppen av fjället Pyhä.En skumpig färd genom skogen.

Ingången till ametist gruvan.Här bryts ingenting med maskiner  utan allting görs för hand, av den enkla orsaken att det skulle räcka till kanske fem år då innan dom hade hela berget sönder malt och efter det hade dom ingenting annat än en stor grop kvar.Nu däremot finns det ametister kvar i många hundra år och hämtar turister och arbete åt folk trakten.

Neråt leder vägen.

Sen hamna på jobb.Så här såg det ut därnere där man skulle gräva.Ametisten är Lapplands egna ädelsten.Den är lila och skall gå att lysa i genom , är den helt klar så är det bergskristall man har hittat.Skogslapparna hade ansett hela området heligt.Heligaste hade trefärgs stenarna varit.(seitistenar)

Man fick gräva ca en halv timme.Tillsammans hitta Lasse och jag en näve små stenar.Man fick en sten(en som rymdes i en knuten näve utan att man ser den)resten hamna man att betala för.Våra små kosta 10 euro tillsammans.Dom berätta om en flicka som besökt ställe en gång och blivit så betagen av ametisterna att hon sju gånger eftervarandra samma dag kommit och gräva och faktiskt hitta mycket.

Snö snö och snö igen.Stiligt med allt det vita.

Beundrar utsikten från toppen på Pyhä.

Här är killarna som valde att åka slalom istället för gruvan men imorgon blir det andra bullar av tänker väcka dom i gryningen...........

En glad vändag till er mina vänner önskar jag och mitt pack här hemma.

Det är bra att det finns en dag som påminner oss om hur viktigt det är för oss med vänner och gemenskap,det blir för ofta glömt i vardagen när vi har mycket att göra och känner oss stressade.

Vänskapen föds på en minut men är den ärlig och riktig håller den livet ut.Den är lika fin om man är liten eller stor , ung eller gammal oberoende av färg och ras.

Alla vill och behöver någon att krypa bakom när man har det svårt eller är rädd för något.

Även då det är kallt är det skönt att ha en värmande kompis i närheten.

Eller bara att gå ut på en liten matbit med väninnorna.

Eller så kan man snacka bort en stund hemma hos vänner.

Kramas bör man göra ofta det är ett språk som vänner emellan förstår.

Så snälla just idag skall vi visa lite mera omtanke än vanligt om varandra,det är roligt.Jag lovar.

Solrosor.

Nu har jag fått februari leda ingenting känns så roligt just nu.Hela tiden får man kämpa mot kölden och mörkret,oftast slår influensan till i den här månaden också.Golvdrag har vi i vår gamla kåk så vi snart får sätta tyngder på mattorna.Nu känns nog våren och sommaren väldigt avlägsna.Då kanske det är skönt att titta på sommarbilder,trots snart 27 minus grader.

Små solar hur många som helst.

Sommaren för två år sen hade vi ett stort fält med solrosor,då kunde man inte annat än bli glad när man såg ner över åkern och såg alla dessa gula solar lysa emot en.

Det gav oss så mycket frön att vi har än över den här vintern till små fåglarna.Även om fåglarna själva försökte göra sitt bästa att käka upp allt på en gång.

Jag tror bestämt vi måste så en åker i år också om inte för nåt annat så för ögonfröjdens skull.

I mitten av augusti i fjol besökte jag och mina barn Aspergrens trädgården i Jakobstad.Vi var på resa för att Lina skulle påbörja sina studier till djurskötare där och vi förde flytt-lasset.På morgonen innan Lukas och jag skulle komma hem blev det några lediga timmar som vi spendera här.En härlig plats!

Prosten Gabriel Aspergren levde mellan åren 1708-1784.sista delen av sitt liv levde han i Jakobstad.Han ville gärna lära ut om dom moderna trädgårds och lantbruks metoderna därför byggde han upp en visnings trädgård.

Många många år hann sedan trädgården förfalla däremellan.År 2001 påbörjades åter uppbyggnaden av trädgården då användes gamla metoder.

Naturenliga odlingsmetoder som bidrar till den biologiska mångfalden används.

Odlings växter från 1700-talet växer tillsammans med intressanta växter från vår tids ålder i en färg glad duett.Man blir verkligen nyfiken på vad som finns bakom nästa hörn.

Mina ungar denna härliga morgon.